I väntan på en mara
Oj då! Det var ett tag sedan jag skrev här. Jag är en dålig bloggare. Men jag känner att tiden inte alltid räcker till och inte energin heller, för den delen.
Jag går fortfarande runt och grämer mig för mitt fiasko i Göteborgsvarvet. Ja, ja. Det är barnsligt. Men jag kan inte hjälpa det. Jag har faktiskt aldrig varit så besviken på ett lopp förut. Men det kommer att bli borgöring framöver. Egentligen skall jag inte gny. Den största orsaken till detta är att jag fortfarande bär på för många kilon. Kraften finns inombords. Jag har egentligen inga problem med att transportera mig 21 eller 42 km. Det är bara det att det inte går särskilt fort, vilket jag skulle önska. Jag skall inte bli någon sub3 löpare på maran och träna intervaller och allt det där. Jag vill komma ner i vikt och och bli hyfsat snabbare med det som min viktminskning medför. That's it.
Nu laddar jag inför Stockholm Marathon som förhoppningsvis skall bli min tolfte mara. Det kommer i första hand att bli en social resa för att träffa pulsvänner. Tiden är av underordnad betydelse. Pulsvännerna är av överordnad betydelse.
Det som stör mig är att det inte har blivit cykelträning än. Endast 10 km utomhus. Lite oroande inför Kalmar. Måste ta tag i detta. Min rygg känns bättre efter sträckningen i förra veckan. Jag kan starta i Stockholm men passar mig lite för att sätta mig på cykeln eftersom det frestar på lite. Det gäller att skynda långsamt. Herre gud! Har jag sagt detta förut?
På fredag drar jag och Carina upp till Stockholm för en stor happening på lördagen.
